Cynism, Buddhism eller helt enkelt vanlig hederlig pessimism?
Snart är det dags. Snart är säsongen slut. Detta innebär bara en sak i min värld: LEDIGT!!! Och sen börjar det riktiga livet.
Men det underbara (läs: värdelösa) med livet är ju att man inte kan planera allt i förväg. Jag trodde att jag hade allting uttänkt; att det skulle bli som planerat. Några veckor ledigt, några veckors återhämtning och sen sätta sig på ett flygplan nån gång efter jul och bara dra dit jag har lust att åka just då.
Men icke.
Av någon anledning arbetar universum emot mig. Alla verkar ingå i en stor konspiration som gör det omöjligt för min del att leva ett normalt liv. Allt har gått från att vara som det var tänkt till att vändas helt uppochner. Sånt som skulle varit klart i oktober måste flyttas fram, så att jag får skratta mig lycklig om det alls blir av i år.
Detta är ett ganska stort bakslag och krossar i princip varenda plan jag har haft. Men det betyder också att jag måste skaffa ett jobb. Jag kan inte gå hemma och skrota fram till jul. Det vore bara löjligt. Frågan är hur i helvete jag ska få tag i ett jobb.
Visserligen har jag ju en hel del kontakter genom turistbyrå-jobbet, och dessutom är det en rätt schysst merit. Men ändå. Jag känner mig skeptisk.
Så nästa gång ni ser mig så står jag väl där i en sunkig park och plockar upp hundbajs. Eller så skiter jag helt enkelt i alltihop och fejkar utbrändhet så att jag slipper ta tag i allt detta piss som ändå aldrig blir bra i slutändan (ja, jag är jävligt bitter).
Som Buddha brukar säga: "Livet är lidande."
Men det underbara (läs: värdelösa) med livet är ju att man inte kan planera allt i förväg. Jag trodde att jag hade allting uttänkt; att det skulle bli som planerat. Några veckor ledigt, några veckors återhämtning och sen sätta sig på ett flygplan nån gång efter jul och bara dra dit jag har lust att åka just då.
Men icke.
Av någon anledning arbetar universum emot mig. Alla verkar ingå i en stor konspiration som gör det omöjligt för min del att leva ett normalt liv. Allt har gått från att vara som det var tänkt till att vändas helt uppochner. Sånt som skulle varit klart i oktober måste flyttas fram, så att jag får skratta mig lycklig om det alls blir av i år.
Detta är ett ganska stort bakslag och krossar i princip varenda plan jag har haft. Men det betyder också att jag måste skaffa ett jobb. Jag kan inte gå hemma och skrota fram till jul. Det vore bara löjligt. Frågan är hur i helvete jag ska få tag i ett jobb.
Visserligen har jag ju en hel del kontakter genom turistbyrå-jobbet, och dessutom är det en rätt schysst merit. Men ändå. Jag känner mig skeptisk.
Så nästa gång ni ser mig så står jag väl där i en sunkig park och plockar upp hundbajs. Eller så skiter jag helt enkelt i alltihop och fejkar utbrändhet så att jag slipper ta tag i allt detta piss som ändå aldrig blir bra i slutändan (ja, jag är jävligt bitter).
Som Buddha brukar säga: "Livet är lidande."
Kommentarer
Trackback
