21 dagar senare
Egentligen så är det faktiskt lite läskigt hur mycket man kan sakna någon.
Man går runt hemma och lyfter upp något från byrån bara för att ställa ner det igen på en hylla, och fortsätter så tills man har flyttat på varenda pryl man äger bara för att man är för rastlös för att ägna sig åt eller koncentrera sig på en enda sak. Man äter hela tiden, bara för att man tycker att man har ett behov av något, även om man egentligen vet att det är en person och inte mat man behöver. Man hoppar till varenda gång telefonen ringer. Man sitter och tittar på gamla bilder och blir sentimental. Man hatar alla andra männsikor för att det är orättvist att de inte saknar någon. Och ju närmare man kommer den dagen då man får träffa personen igen, desto mer outhärdligt blir det, ungefär som när man är kissnödig och har hållit sig i flera timmar men håller på att kissa på sig så fort man närmar sig en toalett.
Imorgon.
Man går runt hemma och lyfter upp något från byrån bara för att ställa ner det igen på en hylla, och fortsätter så tills man har flyttat på varenda pryl man äger bara för att man är för rastlös för att ägna sig åt eller koncentrera sig på en enda sak. Man äter hela tiden, bara för att man tycker att man har ett behov av något, även om man egentligen vet att det är en person och inte mat man behöver. Man hoppar till varenda gång telefonen ringer. Man sitter och tittar på gamla bilder och blir sentimental. Man hatar alla andra männsikor för att det är orättvist att de inte saknar någon. Och ju närmare man kommer den dagen då man får träffa personen igen, desto mer outhärdligt blir det, ungefär som när man är kissnödig och har hållit sig i flera timmar men håller på att kissa på sig så fort man närmar sig en toalett.
Imorgon.
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag tycker att du ska uppdatera lite oftare.. :) Sluta gosa med herman
Trackback
